Rebecca, det döljer sig så mycket i det namnet, så mycket frodighet, präkt, tre stavelser av eftertryck och mening. Ibland utsnidat och vackert – ibland nedtystat, med små bokstäver och tak över huvudet, smalt och vackert på det sättet. Oftast tjockt, mätt, dubbelmättande, inget halvt här, socker. Jag fick ju riktig mat som barn, den som mammalagade och inget halvfabrikat, inget Familjen Dafgårds och inga mamma scans, jag fick grekiska köttbullar i gryta eller kinawok eller hemmagjorda dumplings. Mina muskler är uppbyggda från botten, Rebeccamusklerna, starka, robusta och framåtsiktande muskler.De bygger upp en kropp, en ordsfigur full med kraft och avstamp, med tyngd och harmoni.