Till nutiden. Till lampan I den bakre delen av rummmet, mysbelysningen, som utger det där slags ljuset som ska ge värme där det är kyligt. Ljuset är där, jag är här, tittar åt ett annat håll- ljuset i mitt liv får vänta ett slag.
Musiken vid mitt högra öra, som redan tidigare idag blivit utsatt för en hel del oljud och tinnitusvarningar, varje nytt slag på trumhinnan irriterar och skickar nervsignaler, darriga signaler med upprepningar av ordet ’raindrops’.
Mandarinskalandet mina händer utför- ja- mina händer, jag ser dem vitna i ljuset från datorn och jag ser blodådror framträda, ge nya skuggor på min kropp, spännande att utforska. Lukten av mandarinen fösöker läka min näsa och ge den nytt liv. Det lyckas inte. Näsan är och förblir trött, dock friskare och mysigare vid dofter av en härligt sprudlande mandarin. Den gick lätt att skala, mandarinen och skalet satt nog aldrig ihop från början, vad kom först, mandarinfrukten eller skalet? Det vet man inte, allt jag vet är att de är åtskilda varelser. Kanske relationsproblem? Bäst jag äter upp den nu.
Öppnar munnen och tar tre bitar på samma gång- den här mandarinen har allt. Lite sötma, lite surhet, men mest smaklöshet. Jag låter mina tänder spräcka den tunna, genomskinliga hinnan, komma in till nervkapsarma med söt fruktsaft. Suger ut livet ur den stackars mandarinen. Jag är en vampyr. Jag lever av andras liv och lycka, förstör den och gör den till min egen.
Jag suger även åt mig lakritsteet, jag gillar dess eftersmak, en blandning av beskhet och sötma, lent förenat, skonsamt för tunga och hals. Det är nog väl uttänkt, för min hals har skrikit lite idag, jag har haft svårt att få min lilla men kraftiga röst hörd, jag har haft svårt att höra den själv, jag har haft svårt med mig själv idag helt simpelt. Jag måste skrika. Öronen måste dövas, gå till nästa värld och dimension där det är tyst men också ensamt.
Känslan av lent hår i min hand när jag stryker den över huvudet framifrån och bak, känner varje hårstrå samla sig till en känsla av samhörighet, om de alla jobbar tillsammans kan de skapa en värld vackrare än den här. En värld av svallande hår, vilken dröm! Frisläppthet, kom in, tag gärna med Dig Din dans och sång, vackra nordiska kvinnor. Varje individ har sin egen färg, ingen är rasist här, nej, alla olika bildar en kompott som blir lika hel som massan, lika fullbordad som min mandarin. Jag vill leva där. Jag kan åka dit.