Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vet jag finns

Jag bär världens problem på mina axlar tills de kolapsar över mej
kväver mej långsamt till döds när det pressar mot mina lungor
De hjälpande händerna vänder handflatan till
när de svikits en gång för mycket
I händerna kan jag spå mitt eget öde

snälla hjälp mej
om jag tycks kylig under rasmassorna
är det bara för att jag har legat där rätt länge nu
snart är allt blod förlorat
jag kan känna färgen tyna från mina kinder

Jag behöver er styrka för att flytta bort rasmassorna
använd er kraft för att gräva fram mitt riktiga jag
för jag vet att jag finns där någonstans bland all damm och betong
snälla fortsätt leta




Fri vers av Isobelle
Läst 301 gånger
Publicerad 2005-11-07 22:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Isobelle