Jag var nio år.Jag hörde brorsan duschas me kallt vatten.Är det inte det som kallas för aga? I min dåvarande värld så verkade allt fullt normalt.

Farsan tyckte att "män inte lägger sej i uppfostran"

Hans osäkerhet pratade.....

Jag var 5 år jag väckte brorsan mitt i natten för jag kunde inte sova......
Han blev arg och jag retades.
Helt abrupt känner jag en klack i huvudet,något gick sönder?
Sen tar min mor mej till köket och lägger kaffe på huvudet.
Så min älskade son"förlåt mej min älskling" "men du vet att mamma älskar dej". Är detta kärlek undrade jag? tydligen så är det det.

Många gånger kände jag det där bältet......Det sved,men springer jag iväg så kommer det efter. Vart ska jag ta vägen? hinner jag ta på mej skorna och gå ut.Kommer bältet träffa ansiktet? Det har de ju gjort några gånger.

Du är svag säger mor.Du är inte lika stark som din bror.Har du självmordstankar? Ingen kommer gråta på din begravning bara så du vet
min son.

Nej,jag tänker aldrig skaffa barn.