Återigen har allting vänt. som det alltid gör, för jag vet,
jag har känt.
Jag har känt förtvivlan å hopp å allt det kalla som samlas i min kropp.
Jag har upplevt lycka å vällust den kom med vindens pust.
Och återigen har allting vänt. och alla dessa känslor jag har känt, hat, hopp, förtvivlan och den underbara kärleken, var kär i en lek.

Nu inväntar jag det kalla som skall ta över min kropp, tanke å själ.
Det kalla som ingen behagar, det spelar ingen roll vad man gör,
den fortsätter å jagar, å jagar.

Till det tar slut och kallheten är som förlamad i min kropp, tanke å själ.
Det finns inget i världen jag känner så väl.
Kallheten är min vän till jag inväntar lyckan igen.