inte visste jag att du mår dåligt, precis som jag.
jag trodde att du inte kände någonting alls, precis som jag.
föll det några tårar från din kind ändå?
och som alltid lämnar du ett öppet kort, aldrig låter du
tråden klippas av.
jag var på väg att ge upp en fantastisk människa för en skit som du.
bara för att jag älskar dig din lilla skit.
det konstiga är att jag inte blev ledsen, när du tog ditt farväl.
liksom jag kände ingenting men ändå kände allt.
det du skrev var så överväldigande att jag blev apatisk över dina
knivvassa ord.
jag blev förstummad att du hörde av dig, att du svarade.
jag har ingen makt, jag har åtminstone försökt, jag tror att du har
undrat över mig