Hej kära faster!

Säg mig hur har du det i din cell, sover du gott när dag blir till kväll? Kan du drömma gott om natten, eller känns det som
drömmarna rinner ur dig som pålande vatten. Jag hoppas solen tittar in lite då och då på den plats där du är, vi tänker på
dig vi som håller dig kär!

Jag har alltid tänkt men aldrig frågat, kanske varit rädd för att det för dig skulle kännas plågat.
Tänker du någonsin på det dagar som varit och undrat hur du in i all denna röra farit. Kanske tycker du
att det är en dum fråga att ställa, men jag menar varje mening har ju sin källa. Har du någonsin blickat upp mot en himmel så blå
och tänkt tillbaka då vi alla varit små. Hur oskyldiga vi en gång var, och den trygghet vi saknar som inte längre finns kvar.
Tar du någonsin fram små minnen som väcker känslor och värmer dina sinnen. Kanske gråter du ibland och saknar en trygg famn, kanske
känner du att du är ute på ett stormigt hav och inte riktigt kommit i hamn.

Så säg mig kära faster, är du inte trött på det liv som du bär, kan
du inte finna din ro och vara hos de som håller dig kär. Kanske är det svårt för mig att förstå, mina ord kanske för dig är små, men hoppet inom
dig finns väl ändå kvar, tron och kärlek är ju ett självklart svar. För tänk om livet vore så lätt, om man kunde gå tillbaka och fixa det som gått
snett. Men hursom haver så är vi alla där vi är, vi kan inte ändra på något som är gjort, det är livets läxa och det är av den vi lär.

Så kära faster, blicka inte tillbaks på det som varit, men tänk på det dagar då solen sken som mest, då lyckan i dig hade en hejdundrans fest.
Tänk inte på sorg eller skuld, de som älskar, förlåter dig och det betyder guld. Det är på detta sätt du bäst vårdar ditt hjärta, det håller dig borta
från en viss smärta. Straffet man aldrig kan fly ifrån, ett känslorån.

Har du någonsin satt dig ner i lugn och ro för att drömma en stund, ler du för dig själv och känner ett lugn, eller far tankarna omkring i ett enda
swing. Känner du någonsin att du gör rätt, men folk skakar på huvudet och rättar dig på alla sätt. Känner du dig osäker på kant och blir
du rädd när det blir för brant.
Faller du så kliver du upp igen, du borstar bort gruset och tankarna med dig springer vidare igen. Känner du att du någon gång kan sitta
still eller rycker det i dig och känslan i dig drar dig dit du minst vill.

Tror du vi kan förklara för folk hur vi innerst inne egentligen mår, jag tror ingen mer än oss själva förstår. Jag vill att du ska slå dig fri från elände
och istället känna ren lycka, envishet från min sida kan man tycka. Med alla mina ord jag skänker dig så menar jag bara väl, jag tror på dig
och hoppet lämnar aldrig min själ!