För du kan inte känna det som jag gör, du vet inte hur de känns att känna vid saker som bara en förgör. Om du någonsin vandrar den väg jag nu går, så kan de hända att du mig förstår, men du och jag lever nu i helt olika världar.

Tänk om du nu trillar som jag gjort, då hoppas jag du reser dig upp fort,och håller din balans för här i livet kan de hända du bara får en chans.

Jag vet nog allt att livet kan ge en orättvis blick, och att de då ibland är skönt att smyga undan för att känna en annorlunda kick.

Men kan du inte som jag, då är du dömd som meningslös och svag. Då lovar jag dig att sträcka ut min hand, för då vet jag vi befinner oss i samma orättvisa land.

Men jag hoppas du svänger rätt och räknar varje dyrbar minut för livet är för kort för tragiska slut