Du måste tänka dig för grabben
hur du tänker, beskriver njutningen,
att du har ett ansvar att förvalta,
alla dina tankar inuti ilskan.
Inte spilla ut dem
på rad i rosenrabatter,
oansvarligt tänka i dofter, dölja.

Jag tänker, tar ett djupt andetag.

Tänka är skönt i ramen av skapelsen,
ett behov, en i slutet
vävd strimma av jordfärger till rödaste rött av njutning,
en överlevnad också ett öga vidare.

Jag tänker så det svider.

Den är radbunden strikt, tänkt
men ändock yvig i beundran inför…
Skrämmande, samtidigt len, smaksatt,
vaken
tårfylld.
Doftar allt viljan vet,
den är aldrig gen…

Den är allt
och en del av friheten

Vad mer begär du

att jag ska tänka på.

 http://leiffurstedt.blogspot.com/2010/04/leif-furstedt-yttrandefrihetens.html