Du pekar på mig med en fingerlös hand,
säger åt mig att gå till Ingen i Ingenmansland.
Vi jagar en idyll som sitter still på en pinne
men vi springer förbi den, tror inte att vi hinner.
Att springa bort från sig själv är som att sträcka sig ner till botten på ett bottenlöst hål.
Att hitta sig själv är lika lätt som att kupa en hand av stål.
Varför plåga och jaga och springa,
I en gränslös värld vars stängsel inte kan skingras?