nu har jag äntligen fått vind i seglen på syndarnas flod, månen är min sol
säg mig flod ska ja efterlikna dig med guds vrede, precis sådär som du gör nu strömma på.
Man ser nu tydligt hur ondskans blommer vajar vid strandkanterna tills att de plockas ihop inför galna protester. Då gråter min själ i förtvivlan därför att jag vet vilket misstag ni konstant envisas med att upprepa. Kommer lukta mig till era tankar för när ni minst anar det strypa dom

ursäkta mig men nu ska himlen nås tyvärr så är jag själv
jag skulle för alltid såra mig själv om jag bara nånsin listar ut hur man gör
är jag verkligen döende eller är det bara det enda mitt sinne tillåter mig tro.
Det är verkligen ingen synd när mitt skepp till sist går iland

inga skamsna blickar när mitt skepp till sist går iland

Det är verkligen ingen synd när mitt skepp till sist går iland

ingen kommer se mig omringad av vänner när mitt sista andetag sårar, evigt blödandes likt en kvinnas sköte under straffets vecka.
Då ska jag vaggas av vattnet långsamt och hånfullt,