Sitter i mitt rum och tänker...
Tänkler på så mycket så jag få ont i mitt huvud, tankarna plågar en och skadar en psykist.
Står nästan inte ut så....ställer mig upp och går mot garderoben.
Jag slänger ut allt ur den och hittar den till slut.
Tar bort det lilla damlager som finns på den.
Den blänker så skarpt och är så tun men gör ändå så mycket skada.
Sätter det kalla stålet mot min hud, jag mins känslan.
Minns hur det kändes när man drog det kalla stålet så blodet börja rinna ner för ens arm och ner mot golvet.
Mins den känslan så skarpt!
De gjorde inte ont, man kände inte av nånting...efter man har gjort det så ser man hur huden delar på sig och blodet börja rinna...
En sån känsla kan man aldrig glömma när man har gjort det, för det sitter kvar.
Men det jobbigaste är att man gör det som en vana varje gång man mår dåligt...
Tar det kalla stålet....tittar på det igen efter alla minnen man kommer ihåg.
Lägger in det igen i garderoben och försöker låta bli att göra det