De var en pojke som inte kunde skratta,
kunde inte gråta och kunde inte älska.
Pojken satt varje dag för sig själv i mörkret
och bara såg ut i mörkret, faller i trans av musiken och
försvinner bland tankarna och alla minnen.
Minnen som gjorde allt bara värre för varje minut.
Titta ner på sin arm och såg dom skarpa märkena på sin arm.
Allt blev plötsligt bara kallt, tiden bara stannade
upp men minnena fortsatte komma.
Slutet var nära, hoppet hade runnit ut,
den stora elden som fanns inom honom förut
har blivit en liten glöd som är på väg att slockna och dö ut.
Den lilla pojken finns inte nå mer...
På slutet när allt var som mest jobbigast så
ändrade allt sig på en gång.
Han stötte på en tjej mitt på stan när allt var som mest jobbigast
Pojken kände nånting inom sig som började växa och en varmkänsla
pojken började bli kär i den där flickan han stötte på.
Flickan som pojken träffade på stan förändrade hela
hans liv och alla tankar som fanns förr var helt borta.