Känner mig glad samtidigt som jag känner mig nere.
Genom mitt leende så kan ingen se igenom min mask. Ingen ser mitt ansikte bakom masken..
Utan jag skattar bara på utan att visa hur jag mår. Utan är bara som vanligt så alla tror det är lungt.
Men när jag kommer hem i mörkret i mitt rum så brister masken i bitar och faller ner en och en i dagget.
Man hör när det nuddar marken för det låter som när ett glas prickar marekn.
Jag faller ihop och allt går set, mia tankar far bara runt och jag vet inte längre hur jag mår.
När natten kommer så ligger jag vaken och tänker på vissa saker, speciellt en sak som håller mig vaken sent in på natten.
När morgonen kommer så få jag tejpa ihop maksne jag bär så ingen ser igenom den, så jag fortsätter le och skratta som vanligt medans jag är med mina vänner.
För då kan jag inte visa det för då är jag i alla fall glad för en liten stund...