Att skriva att det är hans hud emot min rygg jag saknar
är ingenting jag kan rekommendera på en offentlig tonårsblogg

Men ni
ni får veta
Att hans läppar emot min nacke och
varma händer från tå till panna

och fingrar som följer mina linjer ända från skratt till kärlek
är vad som får mig att le

Det är inget jag berättar för honom
att jag stannar för att känna hans hud
för att känna någon följa mina linjer igen

Och verkligen ingenting någon får läsa
offentligt