Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är min verklighet, min skuld, och den förskräckliga verkligheten.


jag hör ett hjärta som slår, förlåt.


Skulden äter upp mig

inifrån och ut


Det enda jag kunde göra var att ta honom med mig
hålla honom hårt
och ge honom korta stunder av trygghet


Hur kan jag försvara
att jag åkte hem
lämnade honom kvar
bland slagen, sparkarna och alla tårarna


och med mig
var allt han gjorde att le och skratta

och vara livrädd för skuggorna.




Fri vers av Fröken Sundin
Läst 143 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-06-04 21:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fröken Sundin