Jag kan inte längre rimma.
Hela sinnet är i dimma.
Hela sinnet är i dimma,
där jag ej kan se ett dyft.
Frustration i varje timma,
när i filmjölk runt jag simma.
Alla tankar jag förnimma
känns som sammanknycklad "-Snyft!"

Som en trasa som man vrider.
Det ska svida men ej svider.
Lida fast man inte lider.
Sinnet lindat runt med vadd.
Skriva som i forna tider
Jag vill kämpa känslostrider,
som när känsloriddarn rider,
fast min dikt blir bara kladd.

Så jag går ut för att få slippa.
I vart vårskrymsle finns sippa.
Sitter stilla på en klippa.
Dimman lättar ej av sol.
Plockar sippor i en knippa.
Varje vårlig nippertippa
som jag ser blir till en strippa
i min tanke utan kjol

Så nu tror ni att jag säger,
om jag bara får se tjejer
med poetgrafittisprayer
kan jag spraya utan hämn.
Att all dimma bort den väjer,
som ny Eric Gutstaf Geijer,
ska ni nu få se på grejor
av en rimström som är jämn.

Men min rimström kom ej åter.
Hoppas gudar mig förlåter.
Jag blir pilsk och jag blir kåter.
Hjärnan full med endorfin.
Mina tankar inte låter.
Inget frågar livets gåtor.
Blott begäret i mig gråter,
ger lycksalighetens flin.

För att oron inom lätta
och få ordning på allt detta,
på vackra flickor se sig mätta
ger oss skalder ingen vers,
för att rimma och berätta,
hittar jag det enda rätta
på serveringen sig sätta
och beställa in en bärs.

Och jag känner den gör susen.
Jag skriver utav bara tusen.
Min skrivarpenna ej förfrusen,
ty jag skriver utav glöd.
Så mitt bland ölstopskrusen
lyser åter skrivarljusen
och inunder skaldeblusen,
så är skalden inte död.

För när spriten i mig flyter,
fram ur dimman skalden bryter
orden ur min hjärna tyter
och den blöder hjärteblod.
Varje ark med tomma ytor
flödar ord som inte tryter.
Rim som jag ur näsan snyter,
Så är skaldeguden god.

Rider ut ur dimman tjocka,
där som orden i mig stocka
och med pilskheten de krocka
men nu flyter de som smör
en och en jag orden plocka
kommer utan jag dem locka
runt omkring mig orden flocka
och de sjunger som i kör.

Och jag känner en förbrödring
med den stora skalden Fröding
med min dikt likt inre blödning
pumpar den och den vill ut
glödgad till den heta glödning
väller lavan fram i flödning
med min vers en outdöding
outdödlig skald till slut.