B.A.J.S.K.O.R.V.

B ertil skrev till Sara om den senaste veckans händelser.

A ntagligen skulle hon få höra om dem av Eva-Britt, men han kände också för att skriva av sig en smula.

J onas däremot skulle knappast säga något, han var ju en marig jäkel och han verkade dessutom inte precis ha njutit av resan till Grekland.

S kuldkänslan satt kvar som en samling tunga stenar kring hjärtat och han ångrade egentligen att han alls rest med de andra. Men så är det ju också så med saker och ting, man vet ju aldrig innan hur någonting skall gå.

K anske hade inte något alls av det som hände ha hänt om de bara bestämt sig för att anta erbjudandet att gå på festen hos grannarna istället för att bege sig ut på stan och se vad den hade att bjuda resvana turister nattetid.

O rden hade kommit spontant från dem allesammans och det mest på grund av allt de druckit den där kvällen.

R edan tidigt hade de erbjudits att dricka sig berusade på en bar som drevs av två svenskar och där det också var mest folk från de nordiska länderna och även några från England. Men några greker syntes ju aldrig till inne på de där klubbarna.

V iktigast var det att kunna supa, vad det verkade och så hade det ju också urartat i bråk, ja rena slagsmål som fortsatte ut på gatan och inte hade de fattat ens dagen efter vad som hade hänt. Bara att de gripits av ordningsmakten och fått sova ut i häktet.