Scen: I rökrummet på en sluten psykiatrisk avdelning där både personal och patienter kan sitta och ta ett bloss.

Personal nr 1: Vem kan tänka sig att bo på en stockholmsförort. Jag älskar min etta på Söder. Jag har stått i kö i 9 år för att få den.

Personal nr 2: "sarkastiskt" Ohh! Jag kan aldrig tänka mig att bo i de där betongområdena i stockholmsförorten.

Jag: Jag kunde inte låta bli att tänka att flera av mina psykisk sjuka patienter bor på Söder i gamla, äckliga och smutsiga lägenheter.

Patient nr 1: I avsaknad av hjärna är man stolt över sin lägenhet på Söder.

Patient nr 2: Men jag är stolt över att bo på Söder och det är den enda jag har att skryta med.

Jag: Jag kunde inte låta bli att tänka att jag bor i en lägenhet i en stockholmsförort. Försöker de mobba mig eller är det bara ett fikarums skitsnack.