Hon mådde så fruktansvärt illa efter aborten att hon gick och drack sig rejält full en kväll bara några dagar senare. Hon var ute sent på kvällen och ingen alls i sällskap, så tog hon sig hem sent efter att ha funderat på att övernatta i en park.

Men hon kom hem till slut efter att ha nattvandrat genom staden från söder och hem till lägenheten på Kungsholmen. Dagen efter sov hon bort hela dagen och åt o drack bara två gånger under hela det dygnet.

Så gick hon till jobbet som undersköterska klockan fem på morgonen och blev på personaltoaletten på sjukhuset indragen på en toalett och blev brutalt våldtagen samt illa skadad i ryggen.

När hon äntligen blev utskriven från sin arbetsplats kom hon hem i en väninnas sällskap som stannade hos henne. Det blev en helkväll och de söp tappert.

På natten vaknade hon alldeles kallsvettig och gick på toa. Där inne lutad över ringen kräktes hon våldsamt och fick för sig att hon skulle dö. Det var som att hon inte kunde sluta att sitta där framåtlutad och kräkas.

Det gjorde fruktansvärt ont överallt i stort sett och hon fick sällskap av väninnan som vaknade av alla ljud hon åstadkom. Arbetskamraten undrade hur hon mådde trots att det var rätt tufft även för henne själv.

Hon kräktes mycket och länge men överlevde och fortsatte jobba några dagar senare. När hon trots allt överlevt de där strapatserna så tänkte hon så sjutton heller ge upp trots att i stort sett varje dag det följande året var en kamp med många uppgivna stunder.

Men hon slutade supa och började med kampsport istället. Hon gjorde det inte för prisernas skulle i de tävlingar hon ställde upp i, utan för att det gav ett sjuhelvetes självförtroende och styrka, både mentalt och fysiskt.