Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Egentligen ett svar till en person i mejlen, skulle du ändå känna dig träffad kan du med fördel skriva ut texten och hänga den inom glas och ram bredvid idolbilden av den du gillar allra mest just nu.


Något helt litet om handikapp, inte bara på golfbanan






ja, det där med utsatta grupper, om man bara tänker en smula kan det innebära i stort sett vad som helst. Inte bara minoriteter. När det kommer till handikappade så tror jag det är hyggligt individuellt.

Jag har själv fem eller sex handikapp, litet beroende på hur man ser det. Jag tror att om man är handikappad och får uppleva hur en hel del människor hanterar en som någon som borde sitta hemma och virka grytlappar istället för att bege sig ut och vistas bland folk som tycker att hänsyn det kan man visa den individen men att individen själv inte behöver visa det i sin tur.

Handikappade känner sig ofta nog 'diskriminerade', åsidosatta och inte tagna på något större allvar. Man måste må hyggligt bra för att ta hänsyn och kunna 'stå ut med att alls behöva se eller umgås med handikappade.

Är jag på gott humör så skiter jag ofta i vad folk tycker om handikappade, att jag egentligen vill att andra tar hänsyn till mig, men om jag är på ett jävla humör då brakar ovädret löst.

Men om du skulle prova på en enda dag i ditt liv att ha ett par tre handikapp och hela tiden tvingas att 'kräva din rätt', då skulle kanske din förståelse för handikappade öka något åtminstone den veckan.

Du kan väl låna ut din lediga dag i veckan till att under sommar just den dagen i veckan, vecka efter vecka leva dig in i en serie olika handikapp ett i taget.

Du skulle ju kunna prova på att vara blind, du skall ha bindel för ögonen, gå ut med eller utan ledsagare, får inte se på teve, läsa eller förstå vad som händer runt omkring utom via hörseln osv

hörselskadad eller döv, du skall inte höra ljud och får inte svara om någon säger något, du skall försöka läsa kroppsspråk och andras läppar

stum, du får inte säga något alls på 24 timmar och du måste röra dig ute osv

astmaallergiker (tål inte blommor, viss mat, viss dryck, djur, fåglar med mera)

rullstolsburen, du måste sitta i en rullstol och klara dig själv mest hela tiden

bräcklig pensionär med nära till yrsel och att ramla

blödarsjuk, du får alltså inte utsätta dig för skärsår och att få blåmärken etc

utvecklingsstörd, du skall föreställa dig att vara vuxen men på en femårings nivå ungefär (borde inte vara alltför svårt, de flesta vuxna är då och då inte mer än fyra år i sitt beteende och sätt att hantera motgångar)
bara för att nämna några handikapp i högen

Jag tackar för uppmärksamheten i den förhoppningen att du genast skall komma att ta itu med uppgiften att öva i att vara handikappad, tids nog kan det bli allvar av leken.

Om din lediga dag är söndag, eftersom du städar på lördagar, så får du väl kompromissa dig fram. Skjut inte övningen till hösten för då kommer du bara att känna dig handikappad om du skall behöva pressa in ännu mera göranden i de där redan fullproppade 24 timmarna som dygnet väl består av, fast det ibland känns som några futtiga timmar. Ja, om du inte köar förstås. Då kan varje minut kännas som en timme minst.

Med de allra mest vänliga av hälsningar
(oläslig namnteckning)




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 988 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-06-22 12:38



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Att uppmuntra folk att öva sig har ingenting med personligt riktat agg eller elakhet att göra, Nu för tiden, om inte förr så uppmuntras folk att öva inför 'katastrofer'. På Arlanda flygplats i Stockholm övar personalen i ett för ändamålet stående flygplan på marken vad som kan hända och vad man då kan förväntas göra, hur man kan förväntas handla. På fartyg övas det inför olka scenarier av katastrofer, på skolor och andra arbetsplatser övas det inför exempelvis brand. Så varför skulle inte civila öva sig inför livet, man kan drabbas själv, ingen av oss är skyddade av änglar annat än i övertygelsens form.
2010-06-23

  lodjuret/seglare VIP
att vara dum är förstås att vara tanklös, att inte ha fördomar eller att ha just fördomar eftersom det betyder att tänka något om något innan man vet. Om man har ett arbete som man bryr sig om att arbeta inom och detta exempelvis är inom vård och omsorg så tycker jag nog att man måste försöka klara av att hantera de situationer som kan uppstå, kan man inte det så får man väl utbilda sig, kräva att ha hjälp, protestera mot neddragningar och öva sig på att stå ut eller byta jobb. Jag vill inte här i onödan söka bråk eller heller räkna upp vilka olika jobb jag haft. Men det var intressant att se och läsa din respons på att jag lade ut mitt eget svar i mejlen. Jag lade ju inte ut den andra poetens konversation. Det du tar för elakhet tror jag grundar sig på att jag kom med egna åsikter på poetens egna åsikter. Att mina åsikter inte uppskattades eller i vilket fall var mina egna kan förstås uppfattas som en anledning till konfliktkänslor. Att vara dum eller tanklös är förstås inte några brott även om det kan lämna en del övrigt att önska. Att även handikappade är människor, även om handikappet skulle vara tillfälligt och övergående, det torde inte vara något nytt. Vilket betyder att även de kan ha omväxlande kort eller lång stubin, behov av att uttrycka känslor av besvikelse eller tacksamhet.
Det är ofta intressant med 'respons, mothugg etc' eftersom det är informativt och information kan man ju inte få nog av. Tillmälen däremot kan man få nog av. Skönt att vi inte använder oss av sådan på den här sajten, det skulle ju bara sänka nivån till sandlåda. Att tycka att handikappade då och då, i det stora sammanhanget' bär sig illa åt, skiljer dem inte från den stora massan. Så fort en situation upplevs som obekväm måste den hanteras på något vis. Antingen tar man motgångar och svårigheter med jämnmod, upphöjt lugn, med uppvisande av stoisk kärlek till ens medmänniskor eller så ger man efter för sina mindre positiva känslor. Det är den mest naturliga sak i världen att ge efter för sina känslor. Vilket är ett sorts tecken på att man lever och är frisk nog att kunna ge utlopp för just känslor. Ibland orkar man inte ta emot, ta in, hantera sådana plötsligt utbrott. Det är inget brott det heller. 'Kalla mig gärna dum om du har behov av det, men försök avhåll dig från att vara det själv.' Är en av de deviser jag längst kommer ihåg av alla dem jag läst eller hört hittills i mitt liv.
2010-06-23

  Tini Tut
Denna text är riktad mot mig personligen, då jag fått den som svar på min kommentar som lät så här.

‘ Tini Tut har skrivit kritik till din text Något litet om tryckfrihet.

Ja fast har det inte gått lite långt?
Kan inte folk få skriva, och visa vilka bilder de vill.
Samt undrar jag vad en utsatt grupp är idag, för att kommentera kommentar under mig.
Tycker ofta att den så kallade utsatta gruppen, väldigt ofta ger sig själv rätten att vara elak mot andra.
Tycker folk ska skita i och anmäla varandra till höger och vänster, mest till höger.
Man måste ju inte läsa allt som gör en upprörd.
Tack i alla fall för en stoppskylt, som gjorde mig intresserad nog att skriva en kommentar.
Kram Tini Tut ’

Här kommer svar på ‘Något helt litet om handikapp, inte bara på golfbanan’

1. Jag skulle bota dig om jag kunde. Detta kan jag säga utan hyckleri efter att ha spenderat många år på nattskiftet för att ta hand om svårt skadade personer med funktionshinder, några av mina patienter var i själva verket extremt farliga.
Det är ju klart att man i bland blir ledsen efter att ha funnits där, tröstat, torkat spyor , torkat skit, blivit slagen, riven, biten, och kallad diverse obehagligheter, och ändå går tillbaka för att göra sitt bästa för att hjälpa, och många gånger så levde man länge på att bara få göra någon glad, ta sig tid att lyssna, eller bara finnas som stöd. 2. Min kommentar om att ibland utsatta grupper kan ta på sig rätten att vara elaka mot andra står jag fast vid. 3. Jag kan också berätta att detta är den absolut tuffaste kritiken jag har fått på poeter.se under tre år, och det kommer som av en slump till bevis för min poäng. För min fråga var ju vad är egentligen en utsatt grupp i dag? och till svar fick jag då att det var bla handikappade, och som ett brev på posten fick jag också en väldigt elak kommentar. 4. Som tidigare representant för Sverige i hoppning jag haft erfarenhet av att krossas under en häst och visste inte om jag någonsin skulle kunna gå igen - några av mina vänner som faktiskt dött eller ännu sämre i mitt tycke slutade med permanenta 100% hjärnskador från häst skador. Lyckligtvis kunde jag gå igen, men aldrig har jag önskat att någon ska träna på att uppleva hur fruktansvärt det var att vara så skadad eller så rädd ens för en minut i själva verket hade jag något budskap att ge av denna erfarenhet skulle det vara att leva livet fullt ut. 5. Min förståelse av hur man ska respektera en person med fysiska funktionshinder är att inte anta att personen är mentalt svag eller saknar vett eller humor. På grund av detta så känner jag att jag har rätt att ta illa upp i det här fallet eftersom jag inte är fysiskt handikappad tar du rätten till dig att förmoda att jag är en okunnig person utan förståelse för andra. Det är sant att jag inte vet precis hur du känner, men tills du använde din handikapp status som ett vapen i argumentet har jag aldrig utgått från att du var på något sätt dum eller okunnig. Jag gjorde en rolig kommentar på din text om yttrandefrihet som inte var riktad till någon. 6. Aldrig en gång har jag behandlat dig annorlunda när du nämnde ditt handikapp, och om du inte begär en speciell behandling nu, kommer jag fortsätta att ge dig respekt och tro att du kan ta denna debatt som den intelligenta person jag alltid trott att du var. 7. i alla fall så undrar jag hur någon kan önska någon annan så illa som när du skrev att du hoppas att jag ska gå och öva på att vara handikappad genast då tids nog det kan bli allvar av leken.
2010-06-22
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP