Jag är inte blond, inte blåögd… Jag ser inte ut som en fotomodell men ändå så finns jag. Ingen har bjudit mig på privata fester. Jag är femtonår. Jag ser ut som en tandpetare enligt dom som pratar med mig. Jag är 1,97 cm lång. Väger drygt 60 kg. Så jag är inte fet på något sätt men ändå så duger jag inte till något. Den som vart närmast till en pojkvän är Håkan men han sa åt mig att jag inte duger till något, knulla kan jag inte för jag är för smal. Jag kan inte ens ligga i hans säng utan att det ska se äckligt ut. Han lämnade mig, efter tre veckor. Han var otrevlig men ändå någon att se på. Han var 1,57 cm lång. vägde 124 kg. Var raka motsatsen till mig. Jag är usel på basket även om jag har längden inne. Men jag har för lite muskler så det funkar inte. Jag är senig och benig som pappa säger. En flicka med problem i alla former. Jag är för duktig i skolan, blir retad för det. Jag är för klumpig i sporter. Har glasögon, skolans glasögonorm. Mina gröna ögon syns inte bakom dom stora glasen. Har en väldigt pipigröst, jag och min mamma är inte lika på något viss. Min mamma är blond. 1,67 cm lång smal ser ut lite som modellerna i tidningar. Men hon är en typisk hemma fru som sportar. Pappan min han är korpsvart i håret liten och knubbig. Vart jag fått min kropp från vet jag inte. Pappas släkt är alla små. Ser ut som dvärgar feta dvärar. Mammas släkt är en vacker och pedantisk sådan. Mycket smink, snygga och dyra kläder.

Hon är från Stockholm en typisk 08. Jag hatar smink, dyra kläder. Jag älskar musik och böcker. Läser 5- 9 böcker i veckan när jag har tid. Lånar otroligt mycket böcker och köper en hel del också. Mitt rum ser ut som ett bibliotek med en stor säng i mitten. Det är böcker från golv till tak. Man blir smart av att läsa. Pappa är elak, mest för att jag är smartare än honom och trotsar honom. Han har det tufft, alla hackar på honom så jag försöker att hålla mig undan. Vara snäll. Så gott det går. I skolan syns jag inte, jag får alltid bäst på alla proven och läxförhören men på rasterna är jag borta. Folk glor, folk skriker. Ryktarna om mig har vart många. Jag skulle vänta barn i förra veckan. Vilket inte är sant… på långa vägar, Jag har inte ens gjort det. På fredag så är det dans i skolan. Jag måste gå ditt mamma har köpt dyr klänning ett franskt märke ingen ens hört tala som. Dyra skor. Smink ska jag också ha. Mamma tror jag kommer få roligt alla männen kommer flukta efter mig. Men det tror inte jag på jag vet hur det kommer att bli. Inte ens nördarna eller dom som är utfrysta kommer att se mig. Jag blir som vanligt ensam, ljuger och säger att jag dansade jätte mycket. Mamma blir så glad då. Dom blonda får dansa med vem dom vill, dom kan bara ta en kille även om han dansar med en annan. Såna är dom oskrivna reglerna för hur skolan funkar.

Jag där emot får inte bjuda upp någon jag måste vänta tills någon bjuder upp mig. Av artighet. Jag får inte prata med någon kille om han inte pratat med mig först annars kan man hamna i knipa. Dom kan ljuga ihop en historia för lärarna om mig och dom tror inte mig när jag säger att dom ljugit för att rektorns dotter Hanna den blonda och blåögda horan har sagt en sak och det stämmer. Vissa har relegerats från skolan få blir kvar efter att hennes dotter sagt något mest tjejer som får gå… det är så orättvist och för jävligt men det så de går till jag får bara le och gå med på allt annars kan det bli värre. Att göra sig så osynlig det bara går är det bästa. Inte vara i vägen hålla sig på sin kan vara så ensam man bara kan då klarar man sig bäst i den här hårda världen. Måndagar är jobbiga man vet att det är så många dagar kvar till fredagar då man för första gången kan andas ut. Då vet man att man är i säkerhet. Man slipper alla ord. Det är ganska hyfsat där hemma även om mamma kanske försöker styra och ställa ganska mycket. Köper saker man aldrig använder försöker få mig att använda dem fast det inte är min still. Hon lyssnar sällan på mig men det är som de är. Det blev torsdag mamma lätt mig prova klänningen igen. Den var inte min still för urringad och för kort. Mamma tycker att den passar mig så bra. Med svarta siluetklackar ser jag ut som ett monster, kan knappt gå i skorna vet inte hur jag ska kunna ta mig runt eller dansa om det är någon krake som ens frågar mig. på torsdags natten kunde jag inte sova rädslan för att folk ska glo och skrika saker efter mig började komma över mig. Jag fick rysningar. Bilderna i hjärnan blev allt tydligare. Jag såg saker som jag önskar jag inte sett. Ingen har med våld gjort illa mig men ord gör ondare. Blickarna bränns som eld i min kropp. Mitt hår har många gånger fattat eld utan att det syns. Mitt hjärta är bränt. Min livsglädje försvann i första klass. Hur jag ska få tillbaka den vet jag inte. Fredag morgon jag gick som vanligt till skolan med tunga skor. Redan vid hörnet in till skolan fick jag blickar. Någon gastade sten efter mig. Någon annan skrek hora. Jag har alltid undrat vad en hora är… är inte de en kvinna som har haft sex med många? Fler olika samtidigt? Jag har ju inte ens gjort det. Samhället är bara skit, jag vet inte om jag orkar leva en dag till. Jag har ingen att prata med ingen lyssnar på mig. Där hemma är jag inte tagen på allvar i samhället är jag en skit hög som man kan torka av sig skorna på. Man kan inte se på mig med vanlig blick varför? Vad har jag gjort folk? I matsalen så var det någon som kastade en potatis i bakhuvudet på mig. jag får sitta ensam nere i hörnet alla glor som bara den på mig.

Tar man för mycket mat blir man kallas tjockis. Retad hela dagen, på mitt blå skåp står jävla fitta med stora bokstäver. Går inte att udda ut. Inget i mitt liv går att sudda ut. Jag är bara ivägen, är en besvikelse för allt och alla. Jag kom hem vid tretiden. Mamma var i ful gång med att plocka fram alla hår saker, hon styrde och ställe jag fick inte en lugn stund. Såg ut som ett luder när hon var färdig med mig. Klänningen var för kort, ett kg smink i andsiktet. Brunkräm som gjorde att jag såg ut son en neger. Jag var som en ny kvinna men kände inte igen mig själv. Jag såg mer eller mindre ut som ett bruntspöke. Mötte jag mig själv i en korsning skulle jag bli livrädd. Mamma gav mig fem hundra spänn första gången jag fick hålla i en riktig så stor peng. Jag fick tvinga fram lite modd för att ens våga gå ut genom dörren. Pappa körde mig till skolan han sa ingenting glodde mest rakt fram och var tyst som en mus. Sa inte ens hej då. Jag stod där ute i femton minuter och bara glodde. Försökte att le och tänka att det bara är timmar kvar tills allt var över och en helgen skulle komma. Jag klev in.
– Här har vi ju Horan! Hahaha... Nej men har vi sett en fitta på by! Skreks det.

Jag gick för bi dem även om dom knuffade lite på mig. Drog i mitt hår. Jag gick in på toaletten för att samla mod gick sedan ut i danslokalen tog ett glass blå men tog bara fem sekunder förens glaset var över mig. Någon knuffade mig med flit. Jag fick gå och toka upp det hela på toaletten. Där jag fick vatten över hela mig, en blond hora som jag kalla dom svin som förstör mitt liv. Jag var nära att börja gråta men tog det lugnt. Försökte att andas ganska lugnt. Jag andades ut och sedan in igen gick sedan ut igen men stod inte ut jag tog sedan ett tufft beslut att gå hemåt. Mamma hade sagt att jag kunde ringa eller gå hem med någon kamrat om jag kände för det. Det små duggade lite. Kände mig trött på livet men för familjen skull skulle jag kämpa ett litet tag till. Vid korsningen nära konsum höll jag på att bli påkörd av en bil. Jag grät men torkade snabbt bort tårarna för att sedan tänka lite mer positivt. Jag satte mig på bänken utan för konsum. Tittade på stjärnorna som lyste så vacker på himlen, jag vet vad dom kallas på latin och på svenska så klart. Jag satt där i en timme när jag fick sällskap. En man i drygt trettioårsåldern slog sig ner. Han log och sa att jag var tio gånger vackrare än alla stjärnor på himlen. Han önskade att han kunde plocka ner dem alla och göra ett vacker smycke åt mig. För första gången sa någon något vackert till mig. Jag blev helt varm inombords. Det var en sån skön känsla… han såg på mig med speciella ögon. Äntligen hade gud insett vad jag behövde och skickat ner en ängel till jorden. Jag kände mig lite lycklig. Det började komma lite mer regn, han erbjöd sig att kör mig hem. Jag kände mig trygg han såg så säker ut. Med sin slita kavaj, snygg blå skjorta såna där nya jeans. Allt var perfekt som en dröm. Hans blå Volvo stod där på parkeringen. Jag tackade ja men velade kanske lite först. Satte mig bredvid honom höll hårt i min väska. Ifall han skulle få för sig att råna mig. Han backade ut bilen och pratade lugnt om vädret att det skulle komma in mer regn under helgen. Körde längs huvudgatan och en bitt till. Sedan stannade han på en öde parkering sa att det vart något fel på bilen…

började kolla i instruktionsboken. Suckade djupt fler gånger såg fundersam ut. Jag böjde mig framåt för att försöka hjälpa honom att hitta rätt. Då han plötsligt kysser mig. Som från ingenstans kom en kyss. Den var het för hans sida. Jag drog mig tillbaka. Han låste dörrarna på bilen snabbt. Jag var nu fast i hans bil. skrek som bara den efter hjälp men vem skulle hjälpa mig? Han rörde vid mina bröst, väldigt sakta. Jag slog med alla den kraft jag hade på hans andsikte. Men det hjälpte inte för han drog av sig slipsen och knöt fast den runt mina händer bakom min rygg. Jag var nu fast för alltid i ett helvete. Jag skrek mer och mer. Sparkade med benen. Han stoppade in en bitt av hans näsduk i min mun. Jag hade ingen möjlighet att försvara mig. Han rev sönder min klänning så man kunde nu tydligt se mina bröst. Mina trosor åkte ner, han kläde av sig nertill och på bara fyra sekunder så var hans könsorgan inne i mig. Det gjorde fruktansvärt ont. Hela min kropp stretade emot. Jag försökte med benens hjälp att ta mig loss men jag var fast. Han tog sedan bort näsduken ur min mun och jag försökte att bita honom i örat men misslyckades. Livrädd som jag var försökte jag inte så mycket mer orken var borta för längesedan. Han sa att det där var ju inte så farligt. Han slog mig över andsiktet och sa att om det här kom ut så skulle han mörda mig. Han sparkade sedan ut mig ur bilen det gjorde fruktansvärt ont. Det värsta jag vart med om i hela mitt liv. Körde sedan iväg med väldig fart. Det dammade bakom bilen. Jag han inte se något nummer på bilen. Jag var helt borta. Lyckades få löss armarna. Det var blod på mina ben. Drog till klänningen och började vakna hemåt. När jag kom närmare järnvägstationen så satte jag mig där. grät, insåg att ingen skulle tro mig. Jag var ju skolans Hora familjen skulle inte bry sig. Vad ska jag göra? Polisen kommer inte tro mig. Han kanske menar alvar med sitt hot. Efter att funderat på mina alternativ kom jag fram till en enda sak.

Något jag funderat på ofta men nu kändes det som om det var de enda rätta. Hoppa framför nästa tåg. Ingen skulle se mig. Öde och tyst som det är har man all chans att klara det. Jag har inget kvar allt leva för. När ingen ser mig, när allt är skit. När jag dagligen blir misshandlad med ord så finns det ingen glädje eller liknande kvar. Jag satt bra länge på kanten satte mig tillsist på spåret. Men kände sedan att det inte var rätt grej något mindre smärtsamt kanske… jag smög mig hem och in i garaget där jag lyckades hitta mammas piller förråd. Jag svalade hela burken med dom grövsta sömnpilerna och tog en klunk av pappas hemma brända vodka. Träsprit kanske det kallas nu för tiden. Det smakade skit och jag fick go lust att spy upp det hela.. Hela tiden i min hjärna såg jag bilder av mannen som förstört mig. Efter ett bra tag var det helt svart jag var bort… jag såg det berömda ljuset. Gud här kommer jag!