För den som skriver handlar det om att sätta ord på känslor, formulera tankar. Hitta rätt sammanhang. Hitta egna uttryckssätt. Samt förstås att öva flitigt. Det kan även vara bra läsa hur andra skriver.

En av flera framkomliga vägar kan vara att skriva uppsatser, essäer, noveller eller att beskriva en plats, en upplevelse, en utläggning om något som ligger en varmt om hjärtat.

Föreställ dig gärna att du skall berätta något för en person du aldrig träffat förut, någon som inte känner dig och inte har en aning om vad du kan tänkas ha att berätta om fotbollens betydelse för matlagningen eller om varför man bör bära vintermössa på sommaren.

Var gärna en smula spirituell i din beskrivning av det du vill förmedla. Det är helt okej att en smula brodera ut texten och så det viktigaste av allt, du skall berätta av hjärtats lust.

För att du formligen spricker och spritter av berättarlustens hela glädje. Du som kanske i vanliga fall märker att ditt auditorium krymper redan efter de första meningarna då du använder dig av din egen röst för att förmedla något eller ser att folk verkar lyssna bara med ett halvt öra.

Det du uttrycker i skrift har fördelen att ingen kan avbryta dig, du kan lägga ut texten precis hur vitt och brett du vill. Om du skriver på ett sådant sätt att det går att spåra du njuter av att skriva och roa dig själv, då är risken stor att även andra kan tänkas som trollbindas av vad du skriver.

Man kan ge sig på att skriva betraktelser, kåserier, eller bara strunt och knas, roliga historier, anekdoter, skvaller eller ett reportage om en brand du själv startat och nu ser och hör du brandkåren komma.

Det bästa är om du kan tänka dig detta skeende än faktiskt ha futtat eld på något hus eller skjul, för annars finns alltid chansen att du får fira julen bakom rutiga gardiner av metall.

Du är där i händelsernas centrum och du kryddar texten med den ena delikata detaljen efter den andra. Det huvudsakliga är att du skriver och att du struntar helt i den där lätt hämmande känslan och tanken på att du inte ’kan’.

Nej, störta dig utför backen eller iskanan bara och ’fånga ögonblicket, dagen’. Bästa sättet att lära sig drunkna är att kasta sig ut från en trampolin utan att lära sig simma först. Men här är du ju på torra land och kan inhösta applåderna utan att läsarna behöver se rodnaden stiga på dina kinder och upp åt öronen till.

Om du hakar upp dig alltför mye på att det skrivna måste bli ’bra’ eller ’läsvärt’ redan första gången/gångerna, då gör du det för svårt för dig.

Det skall kännas som en lustfylld lek, inte som första gången du blir av med oskulden. Försök dig inte på att skriva högtidligt för ’kung och fosterland’, det kan du lämna åt de som har betalt för att skriva smörja.

Du kan välja att skriva en berättelse som svämmar över av detaljer som ljud, ljus, mörker, färger, lukt, känslor och så vidare. Eller så väljer du att vara mera sparsmakad. Skriva mindre utsmyckat. Få blir ’duktiga’ över en natt, men ditt första alster kan också bli ditt ’bästa’.

Man kan mycket väl nöja sig med att bli eller vara en medelmåttig poet till författare av texter, de flesta är ju ändå det och vi kan inte alla hamna på prispallen år efter år.

Den som vet med sig att hon lägger ner sin själ i skrivandet kan inte göra mycket mera än så, utöver att skriva, skriva, skriva och åter skriva.

Lycka till med skrivandet nu, önskar

(oläslig namnteckning)