Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag antar att jag försökte förmedla känslan av utanförskap och ensamhet. om smärtan när ordet 'du' inte behövs längre. fast jag vet inte egentligen. det var bara något som jag var tvungen att skriva. nej, det ska inte vara några versaler.


första person singular

du existerar inte längre. jag vänder mig inte till dig och talar, för du finns inte i min värld. du har blivit ni. jag separerar ingen från massan längre och 'du' är ett ord som är kasserat, värdelöst. ingen sticker ut, ingen är speciell. det är ensamt att vara den enda som står utanför. jag. inte mer än så. jag och ni, dem, de andra. jag. inte vi, inte oss. en helhet och så det där ensamma, 'jag'. och nu, när det inte finns något annat, önskar jag att du fanns kvar.

'jag' saknar 'dig'.




Fri vers (Prosapoesi) av ThankYou
Läst 212 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-06-27 18:10



Bookmark and Share


  David Calvert
gillar den frenetiska känslan i texten som jag iaf kände, återspeglade någon maktlöshet inför det man står inför ibland.
2010-06-27
  > Nästa text
< Föregående

ThankYou