Jag känner att jag vandrat för långt
Utanför mitt vanliga stråk
Orden är så främmande för mig
På detta välbekanta språk

Så många drömmar och känslor jag spillt,
Bara för dig Kära Papper
Alla dessa tankar som härjar vilt
Förhindrar rofylld sömn

Livet är underbart, säger man inte så?
Talar om skönhet och lycka
Sagor man berättar för barn när de är små
Jag vill så gärna tro på det

Men hur jag än vänder och vrider
Så kan jag inte finna den smed
Som den gyllene lyckan smider
Ty jag kan inte tillverka min egen

Kanske är lycka något som jag redan har
Något förbisett och självklart
Som man inte saknar förän det inte längre finns kvar
När det redan är försent

Många bitar små
Ja, kanske det är just så