melankolins tunga mantel

axlar jag även i kväll

insvept i den som en grottman

i något nedlagt djurs fäll

blickar jag bakåt mot tider

som aldrig kommer igen

såren i själsdjupen svider

även på skämtsamma män

undfängna mig med den glädje

som glada gästabud ger

här har jag bara en tv

väggar jag varje dag ser

och alla älskade böcker

som dock till sist gör mig trött

melankolin kastar surdeg

in i allt smakligt och sött

LARZ GUSTAFSSON 27/6 2010