riddaren av det blå berget
ser du skönheten
i dalen den
röda

så många mid har vandrat
midsomrar midvintrar
vårar höstar
tårar
tröstar

i skogshänder höres koltrast
hon trodde blint

ännu bär jag daggens doft i håret
ljusdroppar från en dansslinga
ej långt bort

jag  har sjungit för dig i grenhängens skimran
sade näktergalen
jag har sjungit för dig
genom dagar
genom nätter
genom dina öppna fönster
nu slutna
sade koltrasten

var gång vi andats ditt hjärta
har vi lindat
pärlskimran
om

så många mid har vandrat
midsomrar midvintrar
vårar höstar
tårar
tröstar

i skogshänder höres koltrast
det är över

koltrast jag ber dig
för dina sånger
annanvart
jag ser en kvinna vacker
giv henne
svar
låt mig se henne
dansa
kärlekssånger

så har jag sett alla hopp släckas ett efter ett

sitter i kammare
med insjunkna marker släckta
hon satt i kammare
såg alla hoppets blommor
släckas
vissna
falla

det jag ej visste
det jag ej kunde förhindra var
hoppets blommors frösådd
att de sådde frön

så tändas vakande om

gnista flög genom
antände det sista hoppet

så har jag sett alla hopp släckas
gnista flög genom
trots min
nekan
antände det sista hoppet 
sökte växande
hårt knyter jag händer om
knut efter knut

då bränner du dig
sade låga

det har alltid skett
lyfte mina rosenvingar in i vinden
så seglande vackra
brann de i
purpurlågas skensättning
iscensättning

från var kom du
fågel sitter på vänster axel
upprepar
se molnmarkers lugna
se molnmarkers lugna
se molnmarkers
se moln

handvinge skar genom luft ur högresfär 
minnesvinge skrev ditt namn
ser dig ej
ser icke namnet
namnet jag så ofta uttalat

var är du
var är du min tvillingflamma

riddaren av det blå berget
ser du skönheten
i dalen den
röda