Hon liknade Lavendeln där hon satt på en äng med klänning i djupaste blått.
Nerför hennes kind rann en tår och ingen visste varför, men det kanske hade med Förgätmigejn i hennes hand att göra. Skulle man då säga att hon snart kommer glömma så att det går över eller skulle man låta henne gråta för det såg trots allt sagolikt vackert ut när hennes alldeles för blå tårar rullade.