Jag faller, jag faller liksom ett löv
från ett träd en oktober dag.

Liksom lövet har jag varken kraft eller styrka
att ta mig upp igen.

Jag begravs under den tunga
och kalla snön.

Det är liksom mitt hjärta
tungt och kallt.

Men en dag, en dag börjar
allt kännas lättare.

Värmen kommer och snön börjar
nu sipra bort.

Jag kan nu ana solens strålar genom de
få små hål som finns.

Hålen växer och värmen fyller
hålen med trygghet och glädje.

Jag får nu den kraft och styrka
som behövs för att återfå livet
igen.
Ett liv av värme, glädje och framförallt hoppet!

Liksom lövet är jag nu tillbaks på min topp!