inte ens ett öppet fönster kan tittar ut
mellan fyra väggar

vi går under tak
när han skapade himmelen

jag har alltid kollat mot naturens skönhet
varje gång orden vill välla fram

inte visste jag att jag sov på hans kudde
när mossan bäddade för mitt öra

hjärtat mellan utsträckta grenar
minnen omger och lugnar


herrens hus är det vackraste av dem alla


i famnen på hans händer
min böneplats till hans hjärta