Som en storm kom han.
En virvelvind som tog sig innanför dina murar, utan att du riktigt visste hur.
Men inget stoppar en virvelvind.
Inte ens murar man byggt på i flera år.

Han lagade alla trasiga drömmar.
Ändrade ditt synsätt, gjorde dig till hans.
Men bara för att en dag släppa taget, om allt.
Dina drömmar på det kalla stengolvet, i fler bitar än någonsin förr.

Som en storm försvann han.
Tunna armar famlade förgäves, försökte få honom att stanna.
Men inget stoppar en virvelvind.
Ingen kan greppa luft.

Vinden mojnade tillslut.
Och du stod ensam kvar.
Lämnad bland spillrorna av ditt liv.