Två var vi som for västerut,
hela vägen till kustens fagra slut.

Där bland klippor, stora och små,
tog vi bilder ingen kunde motstå.

För solnedgångens ljus var nästan som smör,
en mycket mjuk och ack så ljuvlig kulör.

Fast med nattens mörker oss nära inpå,
var det redan dags för oss att vidare gå.

Men vad gjorde det denna underbara dag,
vi kan alltid uppleva mer i nästa andetag.