Sliter

mellan två kontexter

Ser bara sig själv

och ingenting bortom

kräver total lydnad

och cirkeln blir mindre

Finns det någon där?

Eller har allt blivit automatiserat

Någon där

är bara en del av maskineriet

som börjar falla sönder

Och ser ut, bara ut ut

Ser till slut ingenting

Allt blir svart hål

och tandvärk

Runt omkring faller allt södner

som en spegel, ett svar

På det som inte går att se

sönderfallet som fylls på

med mig

Och jag blir ingen

kvar