Livet ber mig märka hur den krusade ytan
präglar en stund,

ber mig se det vackra i spindelns dagsverke
som solen så generöst belyser.

Dagen väcker det livliga i min livslust när den vågar
leta mirakel i ett morgonljus,

ber mig sitta ned i en verklighet som
med lätthet växer till förundran,

den sjunker ner vid sidan om
och där finns alltid plats, mitt i. 


Livet ber mig att se formen på det jag känner,
hur det bågnar och svämmar över.