Till synes inte en tråd på kroppen.
Jag trodde jag var naken.

De är osynliga,
helkroppsstrumporna av kevlarnylon.
Envisa och desperata ligger de där,
påstår sig skydda oss från
fula gubbar och terrorattentat
(och inofficiellt oss själva)
- Var inte rädd. viskar de, panikslagna
med naglarna djupt inborrade i våra hjärtan.

En smekning och kevlarstrumpan skälvde av skräck.
Ännu en och en maska gick.
och en till
och en till
och en till
och likt ett sommarregn bröt glädjetårarna
ut ur och
ner över huden.

I vibrationerna efter vårt crescendo
insåg jag att
nu
är jag naknare.