Jag har en bula
från en rivningskula
som ömmar
av drömmar
i mitt bröst.

Mina
benarmerade
köttvadderade
hjärnspöksceller
sprängdes likt
smällkarameller
och ut kom
gulligt glitter och
levrat blod
och jag
förstod
att det var allt som
var kvar
av mitt så kallade
självförsvar.

Det är kravaller
i mina braller
och jag faller, faller, faller
ner på knä
och börjar sakta klä
mina ord i kyssar.

..och helt ärligt
är det rätt besvärligt
men ganska härligt
att den jävla funktionella
likgiltigheten
försvunnit
och alla säkringar
brunnit
och jag har
åter funnit
en ömmande
drömmande
bula i mitt bröst.