En vägg av blommor och hon står innanför den, vinden kittlar hennes nacke och håren reser sig av i skräckslagen vällust. Hon ser inte honom men är medveten om hans närvaro, hans fotsteg är osynliga men får grenar att ge vika och knäckas, hans händer är långt ifrån henne men hon känner hans sträva handflator över sina innerlår.

Han är inuti hennes lungor, han är hennes ord och han flyter ut över hennes läppar i en suck.
Han är ögon på hennes hennes väggar,
fotsteg i trappen
och röster i hallen.
Han är inuti och överallt
dit solen inte når