vinkande silhuett hånleendes kunde inte riktigt se 
men tiden slutade ticka omvärlden stelnade till som 
cement sinnena slog igen hade shutdown

rädslan tog över varenda cell i kroppen slog till hjärtat
slog ut andan ur mig mumlade stammandes snabbt en
ursäkt till att rusa bort osäker på om du hörde

orden var säkert ett 
sluddrande surr

ögonen fylldes av tårar fylldes av skräck
medvetslöst medvetande stilla skrik
glömde bort att i verkligheten

kan man inte gömma sig för monster
och jag behöver dig nu