Göm mig glöm mig våga bara, döm mig,
så syr jag en söm så länge, som att vara i fängelse
Jag trodde aldrig det om någon,
men var stadig, febergradig,
utan slut kan du öppna dörren ut?
Men om du vill, stå still, stanna, sätt en till panna.
Förneka det bleka du vill ju bara leka, snurra runt,
ingenting alls som är sunt, inget vatten som är grunt.

Ingen röst eller tröst och inga bara bröst,
är det för tungt eller för ungt?
Det finns ju trick din lilla prick,
ingen rand, du orsakar en brand
i en kropp som inte kommer upp,
Som sånger, gångar, fångar man ibland exakt samma rand,
Den som du av alla inte har
men vänta bara den finns kvar, precis där den var.
Men du skyddar, väntar, alla andra bara skämtar.

Är det okej, vill du ha en annan tjej,
jag kan gå
jag är inte den som får vad jag inte kan få, jag tar det ändå
I alla fall ofta, i alla fall, i alla Fall, faller, fäller, skäller
utan mening, meningslös kan du vara.
Jag vägrar, hellre en snara,
låt det koka över, det får det, det söver.
Då natten läcker, dina fötter knäcker,
man blir galen, skiter i finalen.

Overkligheten är hela smeten, ja fy fan vad den är sketen,
skit, smit, kom hit, strunta i chefen, tappa känseln.
Vill du bekämpa krig välj en annan stig, eller tig,
som en tystnad frustration
på en gammal äcklig busstation,
försvinn kom inte in, kom tillbaka jag vill smaka.