Får en ångest så stark vissa kvällar.
Som att du var den rätte.
Att jag lät dig gå förbi.
Att dina blåa ögon var de vackraste jag nånsin kommer se.

Sen inser jag att du spelar ett spratt med mig ännu en gång.
Du var inte den rätte.
Du sparkade och slog.
Lät mig lida fruktansvärt.

Blåa ögon förvandlades till svarta.
Min rädsla var stor.
Någon sorts hat-kärlek.
Aldrig varit så rädd som då.

Du var den rätte som inte var den rätte.
Du kommer aldrig aldrig bli den rätte.
Är tacksam för att jag hade modet att gå..