Någonstans
i mörkret
hördes det,
kanske lite för tyst för
den upptagne att höra

Men för den som tar sig tid
ibland
så hördes det ett
gråtande
som liksom bara andades in kanske lite för häftigt
för att vara endast ett syrebehov

Långt in i hörnan satt en näst intill osynlig flicka
som hade blivit våldtagen mer
än en gång
men det var inte
i
mellan benen hon hade ont
det var i själen

Sådan smärta
försvinner
inte
den bara växer
utan möjlighet att kontrollera
eller acceptera