Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den du älskar dör sakta i en sjukdom. Du sitter hos henne men hon vet inte, att hon äcklar dig.


Du är svag

Dina livfulla ögon som du en gång hade ser man inte idag. Idag ser man två gråa intetsägande runda klot. Utan att veta så ropar dem på hjälp.

Helt i onödan.

Det håret med lockar som alla en gång trånat efter, som en gång satt på din hjässa är inte längre blont. Nu är de platt med en ful färg av gult. Som ett försök till att göra de så fint som de en gång var färgade du håret.

Helt meningslöst.

Du hade de vackraste och rosigaste kinderna man kan tänka sig. Idag är de inga kinder, idag är de ytterst lite skinn. Den rosiga färgen, den är nu röd och går att
köpa i vilken affär som helst.

Totalt onödigt.




Fri vers av Anna-Lisa
Läst 525 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-08-23 15:33



Bookmark and Share


  Anna*
Det är smärtsamt svårt att stå bredvid och se en annan människa tyna bort. Hur vi känner i det läget rår vi inte för.
2010-08-24
  > Nästa text
< Föregående

Anna-Lisa
Anna-Lisa