I dunkla natten sakta fram jag skrider
Och regnet vräker ner på kapuschongen
Likt gud som i sin ångest tårar sprider

Ett kort skutt uppför trappan till perrongen
I väntan på ditt allt mer sena nattåg
Till ljudet av den tysta fågelsången

Nu drömmer jag och kommer så ihåg
Hur än du dyrkade mitt låsta rum
När jag uppå ditt dissektionsbord låg

*

Den friskaste är sjukast
Soldaten älskar bäst
Den starkaste är svagast
Det minsta äger mest

*

För livet lever jag
För kärleken dör jag
Men kärleken dog
Och jag lever
Lik förbannat