vad ska man göra,
när hela livet verkar upprepa sig,
om och om igen?

vad ska man göra,
när varje dags känns lika ihålig,
när allt man upplever är så ytligt?

vad är man menad att göra,
när hela sinnet känns så bedrövat,
att man inte tror att man kan resa sig igen?

Jag reser mig, här och nu
jag låter dig inte kontrollera vem jag är,
har varit, eller kommer att bli.

och nu,
är du inte mer,
än en förvriden spegelbild,
av det förflutna.