Så står jag där

bland flyttkartonger

och travar med saker och kläder

möbler och skräpkassar

somligt ska slängas

eller ges bort

annat åker med mig

de 55 milen


jag tömmer en sju-rums villa

för att få plats

i en två-rums lägenhet


jag byter bostadsort, kommun

ja till och med län

flyttar från det

som varit mitt och vårt

i många år

flyttar från alla vänner

den storslagna naturen

och fjällvärlden



trettiofyra års minnen

trängs i pappkartonger

en del får plats hos mina barn

vänner och återvinningscentral


vintermörkret känns både

obarmhärtigt och lugnande

på en och samma gång

utetermometern visar på

26 minusgrader

och det är så stjärnklart

det bara kan bli


jag fastnar bland kärleksbreven

de som han skrev

när vi var nykära

men också de han överraskade

mig med lite då och då

under årens lopp


blicken fastnar på en av raderna

skriven för bara

något år sedan

och med hans lite speciella handstil


" stjärnöga, när vi blir

ålderspensionärer

ska vi sitta på verandan

och bara njuta av varandra,

alla blommorna och kaffestunderna"


någon ålderspensionär

blev han aldrig


han lämnade mig

kort efter att

yngsta barnet flugit ur boet

och tiden precis hade

blivit "vår egen"


hur kan ett

så varmt hjärta

bara sluta att slå -

döden rår ingen på

men den kom som en blixt

från klaraste decemberhimmel


och här står jag

ensam, vilsen, trött

och är inte det minsta beredd


att börja mitt


alldeles egna


nya liv