Finns det plats för annat
än det vi gav varann
om det du säger nu är sant

Ska jag vara vänlig som förut
Prata allmänt om saker nu
Fast det som skrämmer mig är du

Ska jag säga att jag saknar dig
Vad finns det att förlora på det
När jag redan har förlorat dig



Finns det plats för annat
om jag hittar nåt nytt
när tiden gått och åren flytt

Vill du säga något mer
än det du sa
när jag tillslut har börjat att må bra

Jag går vidare nu och kämpar
fast än det gör ont
jag saknar faktiskt dig, och det känns ibland tomt



Håll inte om mig, snälla bara gå din väg
blicken skrämde mig och du såg hur jag grät
att tiga är guld och det är du som ska känna skuld

Jag ser hur du går förbi ibland med blicken neråt
och märker hur du inte vet vilket håll du borde se åt
du måste sakna någon nu i vinterkylan, fast jag alltid var så kall
jag fortsätter tänka och undrar om jag verkligen gav allt


du släppte mig och det var nog inte så svårt som du trott
för inget du haft förut, har du nånsin låtit växa såhär stort
jag förstår att du är rädd, för vem kan vara riktigt säker

du lämnade mig med sår, men nu ser vi båda hur fort de läker
och jag kan fortfarande le men ibland är det svårt i din närhet
det blir enklare att se allt när jag får vara ifred, mitt rum blir min säkerhet
jag flyr från alla problem, det tror jag säkert att du redan vet