Fiolens strängar träffar rakt
in i mitt hjärta
och hela solnedgången
dränker min
eviga sorg

Visst är
du vacker
människa
visst saknar
du
kärlek,
visst saknar
du
fullmånens galna smekningar

Kaffet kokar
maskrosen sloknar
ett
levande ljus
kämpar
mot
timmarna

Hur står vi
ut ?

Vem kunde väl ana
vår framtid
knappast
vi själva
men poesin kittlar
under min pung
och då
är väl livet
oss
närma