Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dikt


Vacker i mörker


När de små dropparna
Började falla
Tog jag mig ut
Gick längs gatorna
Dolde ansiktet
Dolde känslorna

Men jag kände
Att det var något annat
Det snurrar i skallen
Inget grepp om det
Slutar tänka
Försöker fånga

En blick
Behöver jag
Men aldrig
Aldrig dyker någon upp
Där jag går
Finns ingen

Så är det
Inte mycket mer
Alla vet
Ingen frågar
Ingen talar
Regler som aldrig sagts

Men jag vill veta
Känna dem
Veta vem du är
Bara ett ögonkast
Eller en blick
Värmer frosten

Bryter isen i min själ
Håller det borta
En stund
Hägrande runt hörnet
Det oundvikliga
Mörkret

Även om det kommer
Falla över oss
Sluta sig omkring
Fryser hjärtat
Tömmer känslorna
Döljer lyckan

Den försvunna skatten
Borta
I månader
När solen skiner
Vaknar allt
Jag är jag

Är ni där igen
Påminner mig
Om vem jag är
Fantastisk
Äkta
För en gångs skull

Mitt korta liv
Bleknar långsamt
Varje natt
Tömmer lite av min själ
Åldrar en ung
Utan medicin

Men om det bara
Fanns ett ljus
Om jag kan höra
Hjärtat sakta slå
Känna din kropp
Veta att jag älskar

Det är bara du
Som värmer
Står vacker
I höstens färger
Nästan lika vacker
Som dig

Men om du inte finns
Ensam kvar
Din doft
Kvar i mig
När tåget lämnat oss
Finns ingen kvar

Om du är hon
I mitt liv
Är inte jag rätt
Höstens ändlösa mörker
Ditt mjuka hår
Med ett hål i mitt hjärta

Lever jag nästan
Halvt
Med dig
Var jag äkta
Nu är
Allt slut




Fri vers av Patryck Johnson
Läst 135 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-09-11 23:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Patryck Johnson