I detta mörka hus
är jag ensam nu.
Alla mina lemmar har somnat
och hjärtat har domnat.

Var finns allt det goda?
Hjärnan vill tänka
själen är borta
för inget finns kvar
intom alkoholens sötma
vid dessa söndriga läppar.

Morgondagen närmar sig.
Regnets sövande trummade
mot lövens gröna
påminner om nattens ängslan.

Finns jag verkligen?

Skadat sinne gror många
sjuka tankar.
Min mage knyter sig
inför drömmen
och svaghetens tecken.

Varför blir jag så här
svag?