Hur kunde vi minnas
allt det bra som var?
Hur kunde lyckan finnas
men inte stanna kvar?

Varje gång du ler
så ser jag något mer.
Av varje andetag
känner jag mig svag.
Det har en sån effekt
likt en dröm perfekt.
Jag försvinner därifrån
för versionen är ett lån.

I varje litet moln
finns en massa grus.
I ditt mörka hjärta
drunknar allt det ljus
som jag försöker skänka.
I hjärnan hörs ett brus
som får alla ljud att drunkna.
Jag ger upp för drömmens sus.
Vi är nu i sömn insjunkna.